Just nu djupdyker jag och går en slags intensiv kurs i att lära mig att plocka upp och torka den där blöta trasan som ligger på golvet. Jag går ingen fysisk kurs, utan den sker inom mig, med mig själv som kursledare och vid min sida finns viktiga nyckelfigurer, mina bästa kritiker och bästa vänner, personerna bakom poddarna och boken som jag nu lyssnar på. Jag måste helt enkelt lära mig att hantera och få kontroll över mina tankar och mitt grubbleri som pågår i huvudet varje dag, flera gånger, många timmar. Snabba tankar som dragit iväg med mig i alla möjliga virrvarriga spår genom livet. Men den här veckan har jag verkligen tagit hand om Helena, den där människan som helt glömde bort vad närvaro betyder. Jag har förstått att jag faktiskt kan ta kontrollen över mitt grubblande som sätter käppar i hjulet gång på gång. För så som jag har levt med mina tankar inuti vill jag aldrig mer leva.

Jag lyssnar, som jag tidigare nämnt på HSP-podden som finns på Spotify. Därifrån fick jag tips att läsa boken “Lev mer, Tänk mindre ” av Pia Callesen. Väldigt fort laddade jag ner en av de appar med ljudböcker och snart har jag lyssnat klart boken som berättar om metoden “Meta kognitiv terapi”. Man lär sig hantera sina tankar och grubblerier så att de passerar förbi utan att skada oss. Man lär sig att grubbleri inte ska bearbetas och analyseras hela tiden. Metoden lär oss hur vi kan bli fri från depression och nedstämdhet. Lycka för någon som mig!

KOM UT UR DITT HUVUD OCH IN I DITT LIV

Jag har befunnit mig i depression några gånger genom åren. Mycket beroende på stressen som jag växte upp med eftersom min pappa var sjuk från att jag var 14 år, i cancer och all dess komplikation efteråt som jag ville ta över och skydda han ifrån. Eftersom jag är överkänslig och aldrig förstått att jag är det så tog jag in allt och och lite till. Jag gjorde för mycket som egentligen inte låg i mina makt att göra och detta tenderade i stressrelaterade depressioner och en enorm värk i kroppen som under 10 år gjorde mig förlamad av smärta. Det var ortopeder, kryckor och värktabletter som hjälpte. Tills jag förstod under mina 20 någonting att det var alla undertryckta känslor som ville ut och eftersom jag inte visste hur så fick jag leva med smärtan.

Jag har själv suttit i olika rum med olika terapeuter genom åren. Så när jag lärde mig att prata känslor så försvann värken succesivt, men mitt grubblande har fortsatt. Det är de elaka tankarna och grubblerierna som är de riktiga bovarna i mitt liv och dessa finns fortfarande kvar och får mig ur balans gång på gång. Men snart har jag lärt mig att ta livet av dessa energier och dess påverkan.

*Citat ovan: Lev mer Tänk mindre- Pia Callesen