Jag förstod inte vad som skulle komma ur min väns uppriktighet,där jag just då tyckte att jag förnedrades.
Ett enstaka ord som jag tog emot för 15 år sedan. Ett ord som förändrade mig.

Jag älskar möten där jag är serviceminded, vänlig,  sprallig och välkomnande. Jag älskar att sitta i många långa timmar med mina vänner och prata och lyssn. Men jag har aldrig varit den där personen som måste ha åsikter om allt som andra pratar om. Jag har också alltid föredragit att vara den där försiktiga personen som hellre lyssnar och iakttar i möten med en massa nya människor och i umgänge där det finns personer/vänner som gillar att ta mycket plats. Jag har lite svårt för tillställningar med bordsplacering och mingel då detta ger mig en dos obehag. Jag tycker det kan vara svårt att ställa de där rätta frågorna som tar en vidare i samtal med okända människor och därför är jag hellre tyst och blyg vilket säkert får mig att uppfattas som tråkig eller ointresserad. Jag avundas personer som kan vräka ur sig intressanta och nyfikna frågor och ibland känner jag mig lite utanför i stora sammanhang.

Jag tänker många gånger att jag borde ställa fler frågor, men för mig känns det som om jag snokar och när jag ändå får svaren inom mig när jag träffar någon. Det blir bara dumt, på nått sätt och den känslan är obekväm för mig. Därför är jag tyst många gånger.

Jag minns en dag när jag var runt 22 år,  jag och mina 2 vänner skulle äta lunch tillsammans hemma hos en av dem.

– Helena,  Vad vill du dricka,  vatten eller Cola? Frågade min vän.

– Det spelar ingen roll.  Svarade jag, då jag tyckte att det verkligen inte spelade roll.

– Men välj nått.  Sluta vara så inställsam! Sa hon lite irriterad.

Just då minns jag att det högg till i hjärtat. Men jag minns också att jag där och då förstod att det var så dem uppfattade mig, som inställsam. Det kändes genant,  förnedrande och jag blev ledsen. Men jag bestämde mig också strax efter för att det inte var SÅ jag ville uppfattas. Någonting hände den dagen och det var nog då jag började min inre utveckling. Vem var jag och hur ville jag uppfattas. Inte som en inställsam person i varje fall.

Jag är dig evigt tacksam min vän och du finns fortfarande kvar i mitt liv utav en anledning. Jag älskar hennes uppriktighet och jag har lärt mig att med ärlighet kommer man längst.

Men än idag är jag den som inte alltid säger vad jag tycker och tänker direkt utan att ha fått frågan.  Jag är en otroligt ärlig person och svarar när det finns anledning till det, eller som sagt, om någon frågar mig om råd och vill veta vad jag tycker.  Men jag är inte den som alltid måste ha ett råd och förslag till allt. Jag upplever att personer som vill ge råd och förslag sällan själva lever upp till sina egna goda råd och det blir bara en soppa av allt till slut…

Jag ÄLSKAR att betrakta människors beteenden.