Satt och leta efter ett foto på mig och Wilma när jag såg foto på Dino hängandes vid din sida, vakandes över dig sista gången du låg på sjukhuset.

När man vet att tiden man har kvar tillsammans är kort och nu när jag inte längre har dig vid min sida i verkligheten, utan endast minnet av vår tid finns med mig. Då känns sorgen och saknaden så nära.

Du var min fina vän i vått och torrt, den jag kunde säga allt till, skratta med, bråka med och alltid känna att allt kommer bli okej. Nej livet är helt ärligt inte den samma utan dig. Du och mamma var ju dem som gav mig och mina bröder livet och utan dig är livet lite fattigare helt enkelt.

Det är som att lyssna på musik utan bas
Eller spela fotboll utan målvakt
Äta potatismos utan smör

En godispåse utan surisar

Men vet du lilla pappa, idag övningskörde jag med Wilma för första gången i din bil på Älvsjömässan. Hon tyckte det var så roligt och så skönt att vi äntligen är på gång nu. Livet fortsätter för oss som finns kvar och jag får se till att vara den bästa föräldern (som du & mamma varit varit för mig) för mina döttrar.

~Bosse & Gunilla ~ pappa & mamma.
Det är tomt utan Bosse i våra liv. Vi hade det rätt bra, trots alla hemska sjukdomar som jag alltid ville försöka hjälpa dig att sudda bort på nått sätt…

Minns tillbaka på när vi satt där i bilen du och jag när jag övningskörde, det var nog den enda stund som du fick mig att lyssna på dig. För köra bil det visste jag att jag inte kunde lära mig utan att lyssna på dig 🥰🤣 Tack för allt roligt vi haft och för att du alltid trodde på mig ❤