Har kännt mig otroligt tom på energi sedan årsskiftet. Jag slutade röka i september (inget återfall alls sedan dess 💪 stolt över mig själv) men det var bland det svåraste jag gjort. Men jag tror att eftersom jag redan befann mig i en sorg process och hade ett turbulent vardag med nytt jobb också så förstod jag inte riktigt vad som var vad när jag slutade röka. Men jag klarade av alla känslostormar och nu är det 8 månader…
Jag började istället träna flera “mornar” i veckan. Men i februari när jag en morgon vaknade och vände på huvudet fotfarande liggandes på kudden snurrade hela världen jag befann mig i. Det snurrade som när man reser sig för snabbt, men flera gånger värre och det höll i sig länge. Det snurrar till ibland fortfarande, ögonen har svårt att fokusera

Hörseln är som ljudvågor, allt ljud otydligt
Irritationen maxar
Existentiellt ifrågasättande
Fettansamlingar och svullnad

Värk i kropp

Läkarbesök x 3, provtagningar…
Höjda nivåer – prolaktinom (har haft tidigare i livet)
Dom = pga. STRESS

Igen! Igen! & Fucking igen!

Kan jag inte bara få ha ett lugnt liv nu utan en massa stress i min vardag!?
Varför drabbas jag av att tappa taget när jag inte gjort annat än att hitta en normal livsstil? Kämpat för att vara stark. Betalat dyra utbildningar, men ändå fungerar jag inte normalt.

Jag som tänkt att det skulle lugna ner sig nu när jag inte behöver oroa mig för hur pappa mår. Vad pappa behöver. Hjälpa, skydda pappa och jaga läkare, sköterskor efter svar på alla tusen frågor och låta mitt liv stå på fucking hold hela tiden. Pappa vilar nu. Kan inte jag också få göra det nu då?!

Jag måste bestämma mig. Jag måste bestämma mig. Jag måste bestämma mig att jag inte är värd att förstöra mig själv med stressen och sluta leva livet som om det fortfarande är krig!

Nu vill jag njuta av sommaren.
Njuta med mina nära och kära
Njuta med mina älskade tjejer.
Er ska jag fokusera mest på

❤❤❤