Ingen ser vad som pågår. Där inuti.
Ingen förstår hur man mår. Där inuti.
När inte ens jag själv fattar. Hur ska någon annan förstå?! Det där är jobbiga tankar för någon att bära på.

För att kunna fungera i vardagen har jag blivit just den där “duktiga flickan” som är kontrollerad och ordningsam. Utåt sett är jag säkert tråkig tyst, blyg och arg, men inuti mig själv försöker jag bara överleva kampen att alltid känna mig annorlunda. Känslan att “Jag är annorlunda” tär på sinnet.

Alla är vi olika. Men att känna sig annorlunda. Det är nått annat. Att inte kunna göra en sak utan tusen andra saker i tankarna smidigt är en utmaning.

Att varje dag fokusera och fungera som “alla andra”. Minut för minut. Dag för dag. År efter år! Det tär men det gör oss också starkare än många andra! För man får kämpa extra hårt och lära sig att anpassa sig. Men vad fruktansvärt tröttsamt och utmattade det också är. Alla blir inte starkare. Många får aldrig förståelse och dessa utmaningar har också dödat många.

Ask me I know many!

Att Överleva. Det är allt annat än att leva!
Man går i sina skor på vår jord. Men varför. Det undrar man. När man inte förstår

Jag och många med mig kämpar varje dag med att hålla huvudet högt över den där förbannade vågen som skulle kunna dränka mig totalt, allt för att hjälpa våra barn att fungera i skolan, att fungera och fokusera på sitt jobb och för att hänga med i samhället. Det är svårt.

Det är PISS SVÅRT!

Men det fungerar tills det inte fungerar längre. Så att säga.

Jag lyssnade på en podd idag (Psykolgsnack) och grät en liten skvätt när dessa rader berättades medans jag stod och lagade middag i mitt lilla kök i Aspudden.

“Jag ser hur hårt du kämpar för att hålla ordning i din hjärna.

Vad kan jag göra för att tillfälligt hjälpa dig så att du också ska kunna få vila och ha roligt?!

Talande från Psykolgsnack med Lotta Borg Skoglund”

Det är inte fel på mig, eller på den här bokstavsfamiljen. Det är fel på samhället. Inte på mig. Inte på dem! Jag är stark. Dem är förbannat starka och starkare ska de bli!

Jag ska kämpa tills det inte går att kämpa längre. ❤ Och den dagen hoppas jag att jag lärt dem att leva och inte bara överleva.