Jag önskar att allt var i annan ordning. Men hela tiden kommer nya utmaningar och händelser som tar oss ut i storm gång på gång. Det enda rätta är att följa med i vågornas rullning in mot stranden, lägga sig naken på sanden och önska att hoppets stjärna ska räcka ut handen…

Under några dagar kände jag en enorm sorg och saknad inom mig. När jag gick runt i min lägenhet på onsdagsmorgonen höll sig känslan av sorg kvar. När jag stod och klädde på mig började jag att gråta, men jag tog mig samman och gick ner till tunnelbanan funderandes på varför jag var så känslig. Tänkte på min dröm som jag kom att kalla för storm. Vad var på väg? Jag stannade till vid rulltrapporna för att möta upp mina barn och deras pappa lite snabbt innan avfärd till jobbet då de samtidigt kom med tåget till station. Tjejerna stormade emot mig med 2 jättekramar och han gick emot mig med tårar bakom sina solglasögon. Han räckte fram sin telefon och jag fick läsa ett av de värsta sms jag läst i mitt liv. Vår finaste vän dog i tisdags! Hela onsdagen är nattsvart.

Jag vet inte vad jag ska skriva, jag vet inte hur jag ska beskriva. Jag saknar ord. Det stormar inombords och formuleringen är svår att få grepp om just nu. Så mycket elände som ställer till det gång på gång. Men vi reser oss. Pratar öppet om jobbiga grejer med dem jag vet lyssnar. Skriver… Jag vet att man inte ska trycka undan känslorna. Det är det sämsta alternativet. Därför kan jag inte leva med människor som inte kan öppna upp och prata. Bara yta och kallprat dödar känslor och det dödar tillslut livet när man inte vågar… Leva!

Jag har mött några få likasinnade och nu förlorade jag en utav de absolut finaste människorna i mitt liv. Dig. Som förstod mig bäst kändes det som många gånger. Som lyssnade och fanns där så många gånger genom alla de år vi kände varandra. Vi behövde liksom egentligen aldrig säga något om det, vi såg i varandras ögon vad som försiggick och att bara veta det gjorde det så enkelt att umgås med dig. Så kravlöst. Och vi förstod utan att komplicera det. Känslorna som strömmar inom mig just nu är obeskrivliga och bland de mest obehagliga jag varit med om. Jag anade att det kunde komma, men ville aldrig tro. Sedan min dröm har jag väntat och undrat vad som ska ske och jag har försökt att stärka mig inför det som komma ska och nu kom det som den fetaste käftsmäll jag någonsin fått. Jag var inte beredd på att detta var det som skulle komma. Varför bestämde livet denna riktning?

Nu sitter jag här och tänker tillbaka på min fina vän. Lättsam som få, sympatisk, hjälpsam, förstående, rolig och väldigt väldigt älskvärd. Min mage vänder sig och jag vet inte hur eller vad jag ska tänka just nu, allt är ut och in. Allt kraschade på 2 sekunder och det kommer att ta tid att förstå. Jag tänker på dig och din fina älskade familj, jag tänker på oss som kommer att sakna dig mer än ord kan beskriva. Sorgen är total.

Jag orkar inte skriva mer nu, jag ville bara bekräfta min dröm STORM…
Och att England gick ur EU. Turbulent är ett ganska beskrivande ord just nu och vågorna i mina drömmar representerar alltid turbulens…