Fortfarande delar livet ut käftsmällar var och varannan dag, inombords är jag helt blåslagen men det syns inte ett dugg utåt mer än att jag ser trött ut under ögonen. Det sägs att man blir starkare utav motgångar, men botten måste väl vara nådd snart?

Jag drömde om att min högra framtand lossna, det var köttigt och blodigt. Jag försökte sätta dit den igen. Sen vaknade jag. Jag visste att det handlade om pappa. Detta var en vecka sen och nu ligger han hemma nyopererad med en infekterad käke,  infekterat öra och ett virusinfektion med varbildning i ansiktet. Den mannen har kämpat mot cancer 2 gånger och alla dessa fruktansvärda komplikationer som detta inneburit har raserat vår trygghet i livet.

Jag vet liksom ingenting annat än att behöva oroa mig, att aldrig kunna få njuta utan att undra vad som ska ske nästa gång. För det händer alltid något. Jag har levt så här sedan jag var 14 år, det har blivit en del av mitt liv, men jag vänjer mig aldrig vid den enorma smärta, sorg och stress som detta medför.

Jag vet att man inte ska måla fan på väggen och nej, det är ingen kamp om vem det är mest synd om. Det handlar om livet och hur vi alla lever det på olika sätt. Mitt sätt har alltid varit att skriva och berätta om det svåra. I livet alltså. Många andra i min närhet har valt att fly undan smärtan och sorgen på ett eller annat sätt. Jag försöker att finna ett förhållningssätt, men det är svårt och jag börjar bli så förbannat trött på livets nyckfullhet.

Min älskade älskade lilla pappa, du är den som lärt mig stå upp med ett leende på läpparna och styrkan att kämpa mot livets alla orättvisor. Men nu orkar jag inte le lika ofta längre. Jag ORKAAAAR bara inte längre. Jag önskar bara att du kan få ro i själen. Jag älskar dig och jag lider med dig vid varje motgång. Jag önskar att vi en dag kan få en tid i livet tillsammans utan möda och besvär. Jag önskar mig en lugn period i livet väldigt snart.

Där vi hinner andas.

4 Andas in

7 håll andan

8 andas långsamt ut igen.

Jag vill kunna känna lycka och trygghet spira inom mig. En vacker dag, jag vet. En vacker dag ska jag minnas livets kamp om ett normalt liv som en erfarenhet jag aldrig velat vara utan.

Eller, vill jag det?