Det har varit väldigt mycket som hänt runt mig hela detta år. 2016 har varit turbulent år. För ett år sedan separerade jag från barnens pappa efter 14 år tillsammans, 6 månader senare förlorade vi vår bästa vän.

Jag fick även ta emot nyckfulla handlingar från några andra människor som betytt mycket för mig då dem på ett eller annat sätt svek mig när jag hade det som mest svårt i livet.

Men trots mina förluster och sorgen som detta medfört känner jag mig starkare och mer vis och lärd än innan. Jag har gått vidare i livet och avslutat svunnen tid och det har varit mitt tuffaste år någonsin. Jag kommer för alltid minnas tillbaka och gråta när saknaden gör sig påmind. Saknaden utav de fina människor som inte längre finns här hos mig på samma sätt som innan. En är uppe i himlen och en annan bor inte längre under samma tak som mig, men båda dessa fina män står mig fortfarande väldigt nära som en stor del av mitt liv.

Tårarna jag gråter rullar ner för att göra mer plats åt glädjen som är på väg in i mitt liv och jag känner att det är så här ödet var bestämt. Jag ska bära med mig min lärdom att aldrig trycka ner känslor och att uttrycka de ord och känslor som skulle blivit sagda istället för att trycka ner dem i ett evigt dunkel. Låt ingen annan få dig att sluta tro på din förmåga att växa.

I torsdags var jag på chakrameditation hos en fd kollega och idag är det en vecka sedan som jag bestämde mig för att sluta röka och leva det hälsosamma liv som jag vill representera och imorgon ska jag teckna ett nytt gymkort.  Det går framåt.

Lev livet medans livet finns att leva! 

Kram och kärlek,

Helena