Det är endast några veckor sedan som allt kändes mörkt och hopplöst. Det fanns stunder då jag verkligen hatade livet och då jag inte förstod hur man pallar trycket här på jorden när allt omkring faller. . .

Vår fina vän pallade inte trycket och tanken på att aldrig mer få träffa han igen gjorde att allt blev ännu mer destruktivt och sorgen skapade ett hat som jag aldrig upplevt innan.

Jag är glad att jag har mina tjejer här hos mig i livet, jag har lärt mig att vara stark för deras skull och jag önskar att jag en dag är stark för min skull.

Min dotter (13 år) pussade mig precis på kinden och sa att vi är bästa vänner. Och det är vi, det är så jag också känner.  Jag är så lyckligt lottad! Det märkliga är bara att hon inte har en aning om att jag skriver detta inlägg just nu. Hon som jag,  jag som hon, läser av situationer, våra känslor och människor som en öppen bok. 

Nu mår jag bättre, jag känner mig så mycket starkare och känner att kärleken & respekten gentemot mig själv är påväg tillbaka. Jag känner att jag är starkare än någonsin och jag hoppas att mina blogginlägg ska kännas positiva från och med nu.  Jag önskar mig själv och alla er fina som läser en fin och balanserad framtid med harmoni som vi alla förtjänar. Min blogg handlar om att jag vill finna min plats och syfte här på jorden och jag tror att det är något fint på gång och att syftet snart visar sig.

Kram & Kärlek