DEN SKAMFULLA ENSAMHETEN

LENÎA

Vilken underbar dag att börja det nya året med,  jag tog mig upp på höjden av Rävudden och hittade min perfekta skrivplats. En sten, uppvärmd av solen som värmer fint och det är här jag ska vara nu, mitt rätta element. I skrivandets magiska stund trivs jag bra på just denna plats.

Men plötsligt är alla ord som bortblåsta. I lurarna har jag stillsam musik och jag hör fåglarnas kvitter i bakgrunden runt omkring mig. Skrivandet stannade upp för någon sekund och tankarna svävar iväg på annat håll. Ska jag skriva om klimatpåverkan, för det är ju inte normalt väder det här… Men nej, jag hejdar mig då jag faktiskt sitter här och njuter av att få ta del av solens strålar. Men jag märker också hur jag bär på enormt mycket irritation och sorg just nu. Som så många gånger förr och jag känner att 2017 måste bli det år då jag på allvar rensar ur mitt känsloregister för att kunna leva vidare. Och plötsligt strömmar orden ner till text och bloggen fylls åter igen av textens magi. Jag bugar för mitt sällskap som alltid finns med mig och känner en ödmjuk tacksamhet för denna insikt.

ensam

Den skamfulla ensamheten som man inte vill prata om

Den skamfulla ensamheten som vi inte vill prata om… Är där det magiska sker. ❤️

Texten är inte menad åt alla, inte alla har varit där. Men läs och begrunda och försök att sätta er in i hur andra kan uppleva världen. Inte alla har den förmågan. Ännu.

Det är så lätt att i stridens hetta vräka ur sig elaka tankar och kommentarer om sig själv, i sitt inre, men även till andra människor runt omkring sig. Ensamhet är det mest skamfulla vi kan vara med om, striden att försöka hitta tillbaka till glädjen förgör vårt inre och den positiva energin som en gång fanns, är som bortblåst. Det är lätt att ryckas med i destruktiva tankar och man skulle helst av allt vilja skrika ut hur mycket man hatar alla dem som fått oss att känna så här. Man rannsakar sig själv kritiskt och elakt gång på gång och undrar varför. Varför befinner jag mig i den här situationen?

Livet är inte värt att leva om det ska vara så här känner man tillslut. Det känns otroligt skamfullt att känna sig ensam om sina tankar, så där ensam att man tillslut inte längre känner någon livsglädje. Men man vill inte heller berätta det för någon, för man vill inte att dem ska tycka synd om en och man vet innerst inne att dem inte kan hjälpa en att komma tillbaka.
Skammen att känna att ingen längre ser mig gör att jag inte längre vet vem jag är, borttappad av livet. Har du någonsin känt dig så här ensam? Så där ensam att all livsglädje försvinner, den där ensamheten som dödar den person som du en gång var?
Bra, det är just där du nått ditt inre väsen, ditt inre som säger dig att det är dags att vända blad nu. Det är nu du har möjlighet att varsamt och försiktigt börja plocka in de delar och personer i ditt liv på det sätt som Du önskar. Det är nu du ska släppa taget om det gamla och destruktiva. Det är nu du ska börja vara den person som ger dig glädje och den energi som du önskar. För att växa och blomma igen.
Ja, det är precis här man ska befinna sig för att kunna starta det nya i sitt liv. Det är precis här man ska vända blad och skriva ett nytt kapitel åt sig själv och låta det som varit bli till historia.
När det är som mörkast dyker möjligheter upp
för att skapa oss en ny framtid.
Man når botten av en anledning
En möjlighet att acceptera det som varit,
för att sedan fortsätta på en annan väg.
ensamhet
Jag har förresten en egen lista på Spotify med musik som stillar min oro i stunder då jag behöver tröst. Du får gärna följa den för att lyssna på fin musik som verkligen stillar oro.

Kram och styrka,
Helena Jäderhag

3 thoughts on “DEN SKAMFULLA ENSAMHETEN”

  1. Tack för din text!
    Befinner mig just där just nu..efter jul, nyår då jag varit helt ensam nästan hela tiden kommer känslan av att det är något fel på mig..något som fattas i mig som inte har någon vid min sida. Samtidigt är det ett medvetet val jag gjort, och under hela förra året. Jag har slutat försöka passa in, och att bara ge utan att få tillbaka. Valt bort människor som bara slukat min energi, och några har valt bort mig för att jag inte är “som man ska”. Försöker blicka framåt och hitta kraft i det som jag mår bra av. Djuren,naturen och stillheten.
    Tror och hoppas på att 2017 blir ett år med lite mer glädje och positiv energi!
    Tack! ❤️

    Svara

    1. Ja, det är en sorg att känna sig tvungen att välja ensamheten. Men är man lika ensam i någons sällskap kan man lika väl vara ensam, ensam. Men jag tror att något annat är på i gång i ens liv när man känner sig ensam, men det är också viktigt att man öppnar upp för den möjligheten då. Jag tror på dig! Lycka till och jag hoppas att vi hörs vidare. Kram, Helena

      Svara
  2. Pingback: #DEN SKAMFULLA ENSAMHETEN – MIN PLATS PÅ JORDEN

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.