Dagar av ångest, gråt, saknad och chock… Dagar av reflektion och tankar som bankat hejdlöst fram och tillbaka.

Men den här helgen gav mig bra dagar, där jag fick prata, skratta, fnittra och njuta med en av de bästa i mitt liv, en älskad gammal vän sedan gymnasiet. Vi satt först hemma i mitt vardagsrum och drack lite daiquiri och sedan åkte vi till Tabbouli Södermalm för att äta en sen middag vid 22. Alltid gott att äta middag så sent. Vi älskar sena Spanish-stylemiddagar. 😉 Hon sov över hos mig och gamla minnen återskapades. Morgonen bjöd oss på en lång härlig frukost innan jag fick äran att få umgås med de absolut viktigaste människorna i mitt liv. Vi var på barnens allsång på Skansen och myste sedan runt där i 5 timmar. 

Jag/vi har haft otroligt jobbiga dagar bakom oss, tuffa och förstörande för själen. Men nu måste vi se framåt och jag har tagit ett steg tillbaka för att ladda inför de resterande steg som jag ser framför mig, som jag ser fram emot att få vandra. Livet har gett mig några rejäla knäppar på näsan den senaste tiden, som många gånger förr och jag lär mig att det är detta vi växer och lär oss utav… Det tuffa, eländiga och sorgliga får oss att öppna ögonen för kärleken som finns precis framför oss. Det är då vi lär oss vad vi gått miste om, vad vi går miste om och vad vi kommer att gå miste om, om vi inte agerar på ett annorlunda sätt. Vid livets prövningar, de riktiga prövningarna, lär vi oss om vad vi VERKLIGEN uppskattar i livet. Jag känner att jag tagit ett steg tillbaka nu för att ladda inför de resterande steg som jag har framför mig… Med förväntan, nyfikenhet och en viss glädje önskar jag att jag får en fin framtid. Jag vågar älska livet, jag vågar hata livet och jag vågar leva livet i dess olika nyanser. Jag ger inte upp, för jag har hört att hoppet är det sista som tas ifrån oss.

Jag kommer alltid att minnas och bära med mig minnen från förr.. Föralltid ska livet levas, nu, idag och för varje sekund vi har.

Nu sitter jag i soffan och skriver samtidigt som jag sneglar på EM-finalen. Stackars stackars Portugal som tappade sin viktigaste spelare!

Love,

Helena